whutever

Bild jag nyss blev tagad på från lördagen, är ju med Vera det är klart det var freaky hahaha?

Bild jag nyss blev tagad på från lördagen, är ju med Vera det är klart det var freaky hahaha?

Are you saying you have a license now? I aint' though. You is though. I aint' though. Well how come you're  not running over old ladies anymore then?? I was never, are you saying you like old ladies? I ain't though. You is though. grattis vännen!♥




hehe gamla cam-bilder när vi är as-coola och sjunger till miley cyrus. GRATTIS IGEN!!!!11

Börjar bli orolig. Minns inte sista gången jag hade en vit helg. I fredags efter skolan träffade jag en mycket saknad mysis och fikade och catchade upp på allt och inget. Sen hängde jag med madre på pipes och tog en after-work, sjukt mysigt! Ett par timmar senare ringer Johanna och sabbar mina planer på en ta-det-lugnt kväll genom att fresta mig med en tur till krögers. Slutade upp på bistro med lite gott folk och såklart slutligen hemma hos johanna där kvällen var som roligast (som alltid<3), den här gången med cp dans och muminglas. Haha ditt jävla freak säger jag bara. Igår var jag med härliga gänget och finner faktiskt inga ord för att beskriva hur cp allting var. Höjdpunkterna var iallafall Christines Markus-diss, min och Jakobs little britain-promenad och Hampus "Nej Det Är Fel", och alla gånger han "ringde" mig från hans "fungerande" telefon. Lol?

Ska kolla på idioterna i Jersey Shore. First things first man where's the frostiieeess??

Titta vad roligt man kan ha när man inte läser strindberg! Provet är över thank god, gick dock katastrofalt dåligt som vanligt med Hultans prov. Hultan? Vet inte vart det kom ifrån! Hursomhelst är det över. Vilken lättnad. Ska fortsätta mitt roliga liv plugga lite nu, men sen blir det filmmys med Josse och Emmy! Imorgon är det fredag vilket innebär utgång, och på lördag är det partyparty med härliga gänget.

Inga ord kvar för situationen! Egentligen borde jag bara skratta åt honom. Åt båda två. Det är som en slags mörk komedi där jag spelar en osynlig bi-roll. Jag orkar inte mer, det är bara så sjukt. Vill inte veta av det mer, I'm over it, iallafall är det det jag vill vara. Så ung och så lojal.

In my eyes you are tailormade just as mainstream as att säga häst. haha

Maja: International suit-up day på onsdag ju!
Jag: Vet! Ska nog ha min kavaj då...
Maja: *kollar ner på sina kläder*, everyday is suit-up day ;)

fan sant ju

"cause I can't imagine my life without you and me, there's things i can't imagine doing, things I can't imagine seeing. it weren't supposed to be easy, surely, please please, i beg you please. i'm not gonna fucking, just fucking leave it all now, cause you said it'd be forever and that was your vow. and you're gonna let our things simply crash and fall down? you're well out of order now, this is well out of town. but dry your eyes mate, i know you want to make him see how much this pain hurts but you've got to walk away now, it's over."

the streets, såklart.♥
godnatt

Johanna 20:02: Jeg liker store bananer med sjokoladesaus og is
man ba k :s

jag älskar dig

Konstaterat efter igårkväll: jag har inte saknat mitt jobb. Alls. I synnerlighet inte Sergio och chefen. Peddo-Nando är iallafall borta från baren vilket är ett stort nöje, ehhe. Nya killar i köket. Skit tråkiga. Saknar Ronaldo något extremt, inga ciggpauser innehållande kamelsnack and what not, fyyy vad jag saknar. Hursomhelst är det pengar! Höjdpunkten under kvällen var klart när jag skulle hämta mat från köket under den absolut stressigaste perioden, bara för att se min chef stå lutad mot diskbänken, ätandes på en Magnum. "Hej Sarah jag äter glass hihihihiii". *O-FUCKING-K* skrek jag mycket högt inombords och dog lite. Haha, hur som helst. Trotsade min rädsla och cyklade genom berga c på vägen hem. Blev våldtagen och rånad. Haha fast nä. Så jävla farligt är det inte. Alla små gäängstaAzzzZz får ändå inte vara ute så sent som jag slutar jobbet. Peppar nu en vecka av prov och inlämningar. Pfft välkommen till min värld liksom.

Hemma efter en ganska underlig utekväll med mina flickor. Mina flickor och min pojke Fuzz det vill säga. Vi började hemma hos josse där jag ansvarslöst nog sänkte en flaska vin utan att känna någon vidare effekt (tack så jävla mycket magaluf). Sen vidare lite halvt vinglandes på fem styck cyklar mot bistro där man hittade lite annat fint folk. Sänkte en drink eller två, började känna att livet är ganska jävla underbart ändå eller och började fistpumpa på dansgolvet. Vidare till palace där vi förblev utanför i brist på folk där inne. "Gå inte in, ni kommer ångra det". Så nej tack, jag pallar fan inte spendera 150 kronor för att se hassle (wtf liksom) sjunga sina b-låtar när det enda man vill göra är dansa rumpan av sig med sina bästa vänner. Ser tillslut hassle själv sunka ut ur palace bakdörr in i en vit skåpbil med en min av total missnöje och ångest. Jag förstår dig Hassleboy, det är inte lätt att tillfredsställa småtjejer när du befinner dig på typ kalmars enda klubb med en massa desperata festsugna kalmariter. Bless ya. Vi hamnade tillsist på nyöppnade Max och hittade där halva kalmars nattliv som var lika besvikna som oss och tröståt med pommes and such. Trots att det enda emmy, josse och mig själv ville göra var att dansa så hade vi ändå lika kul andå. Slutsats av kvällen: jag älskar mina vänner så otroligt, ofattbart mycket. Ni är ljuset i mitt liv, speciellt i tider som den senaste veckan då jag har svårt att se en anledning att stiga upp på morgonen. Älskar er verkligen mina änglar! Cyklade hem i min ensamhet i oktobermörkret lyssnandes på arctic monkeys. Avslutar min kväll med ett avsnitt av family guy och myser ner mig under duntäcket, imorgon väntar jobb med pasta- och pizzagubbarna - sköj.

Dagens händelse: Daniel låser ut sig från klassrummet, har händerna fulla av kaffekoppar, pärmar och annat som lärare brukar ha, ger upp på hans hopplösa situation, ställer sig hos oss vid fönstret och ba "ha.. annars då?". "Näe vi chillar. Daniel, har du märkt hur jag och Christine alltid är först till dina lektioner?" "Jaa, fast ni har ju mer fritid än de andra" Man ba k. Fast det var rätt kul när psykoligiläraren sa till Lovisa att trycka på vänster musknapp under hans powerpoint. Sen åkte jag hem och sov. Tills nu = för seg för att plugga för pigg för att sova. Så jag lyssnar på mina favoriter The Streets och försöker att glömma vissa personer. Det går inte så bra dock.

kolla vad roligt mattanterna har haft idag. Vi fick även äppelpaj "med för mycket äpplen", according to Christine.
Nu ska jag läsa en bok om Naturalism. FML (= fan mitt liv).

saknar min kompizz i maga. bara... 270 dagar tills vi är där igen. "BARA"

psykologi analys, matte c och svensk naturalism var det ja? ehhhh

Jag: Kom på något djur
Christine: ... Flamingo. *jättenöjd*
Jag: och hur fan låter dom?
Christine: vadå det är ju ett djur? Palla vara mainstream och säga typ... häst

Hursomhelst. Religionsplugg för hela slanten? Provet är imorgon och jag börjar plugga nu. Bravo Lollo.

Men åtminstone så har jag världsens mest underbara och stöttande vänner. Det är så otroligt fult när folk säger "ni vet vilka ni är" så jag säger såhär istället. Ta åt er om ni tycker det stämmer. Och om det inte gör det är det någon annans problem. Ni som tar åt er, ni är underbara, tack♥.

Life's too short to live without you, where you are is where I want to be, You're the most amazing person I've met in all my life, all I want is you, and I promise we'll see eachother sooner than you know... One million nice things to say to me every single day for almost a month. Everything was perfect. Well, perfect being a very overly used word and also considering the obvious absurdness of where we met, the way we met and the endless distance between what we had. But I was prepared to see through all of that. So I did. And it was okay. I managed, somehow, and I knew that this would end up being really, really beautiful. All the times we laughed at eachothers stupidness through the long phonecalls, all the promises and planning for the future. All the times I woke up in the middle of the night from his spontanious phone calls or his adorable text messages. Day after day I was in my own little world, keeping in my mind constantly the day when I will see him again. "It's faith, Sarah-Louise. It will happen.", one of my best friends said to me. "I don't believe such a thing exists", I said to her and laughed. "Of course it exists! How else would you explain you two meeting?", "Well, decisions, the amazing mind and will one's own, perhaps....?". "No, you've got it all wrong. Everything comes down to faith. It makes sense". I thought about what she had said for a long while. Because faith, what does that mean, really? Some people may say beleif, some may say confidence. But I really believe it means trust. The definition of faith is always a positive one. People don't speak of bad faith, that faith is evil. I started to realize that my friend may be right. "But what if we don't see eachother until next year?", "that will be up to faith". So I started to believe in this conception, only for it to lead to one of the worst days of my life. First, my shock of complete ignorance, of confirmation that he is just as two-faced as the rest of them. Then, the understanding. The knowledge of what actually had happened. Of his regret, of his sadness, of his confusement and anger. The knowledge of my being in this absurd situation, like a stray hair on an object of perfection. Like his highest dream but also his worst nightmare, all wrapped in one with a ribbon on it. Me being left at the highest degree of confusement ever reached. Instead of my anger I started to feel guilt and sadness, emptyness, if you must. How could it go so wrong? How am I a part of the result of a huge mistake between two people. Faith? So, was this faith as well? No, this was the accident of stupid decisions, one which led to another, one which ruined everything, one which is the cause of my being left in a wreck of utter sadness. Because this isn't how faith is supposed to be. It's not truth, even less is it beleif. "All the things I said, you have to believe me, they are all still true". That is all I want. I want to believe you and I want the truth. But I will never believe in faith until something good comes out of it, like it is defined in the dictionary, like it is meant to be. William Shakespeare once wrote one of the most beautiful truths ever written according to myself. 'Since I left you, mine eye is in my mind. And that which governs me to go about doth part his function and is partly blind seems seeing but efficiently is out, for it no form delivers to the heart. Of bird, of flower, or shape which it doth latch, of his quick objects hath the mind no part, nor his vision holds what it doth catch. For if it see the rud'st or gentlest sight, the most sweet favour or deformed'st creature, the mountain or the sea, the day or night, the crow or dove, it shapes them to your feature. Incapable of more, replete with you - my most true mind thus makes mine eye untrue'. It seems like I ain't the only non-faith-believer. "of his quick objects hath the mind no part". Yes, Shakespeare. Quick decisions. I know you are sorry, you didn't lie when you said that. Well so am I. And I'm sorry things are the way they are. I guess this is what I got for wishful thinking.

då är det
glassiiiiiiiiiiigt
ikväll finns bara vi, alkoholen och dansgolvet. mjo typ så.

cheers!