whutever

Konstaterat efter igårkväll: jag har inte saknat mitt jobb. Alls. I synnerlighet inte Sergio och chefen. Peddo-Nando är iallafall borta från baren vilket är ett stort nöje, ehhe. Nya killar i köket. Skit tråkiga. Saknar Ronaldo något extremt, inga ciggpauser innehållande kamelsnack and what not, fyyy vad jag saknar. Hursomhelst är det pengar! Höjdpunkten under kvällen var klart när jag skulle hämta mat från köket under den absolut stressigaste perioden, bara för att se min chef stå lutad mot diskbänken, ätandes på en Magnum. "Hej Sarah jag äter glass hihihihiii". *O-FUCKING-K* skrek jag mycket högt inombords och dog lite. Haha, hur som helst. Trotsade min rädsla och cyklade genom berga c på vägen hem. Blev våldtagen och rånad. Haha fast nä. Så jävla farligt är det inte. Alla små gäängstaAzzzZz får ändå inte vara ute så sent som jag slutar jobbet. Peppar nu en vecka av prov och inlämningar. Pfft välkommen till min värld liksom.