whutever

Hemma efter en ganska underlig utekväll med mina flickor. Mina flickor och min pojke Fuzz det vill säga. Vi började hemma hos josse där jag ansvarslöst nog sänkte en flaska vin utan att känna någon vidare effekt (tack så jävla mycket magaluf). Sen vidare lite halvt vinglandes på fem styck cyklar mot bistro där man hittade lite annat fint folk. Sänkte en drink eller två, började känna att livet är ganska jävla underbart ändå eller och började fistpumpa på dansgolvet. Vidare till palace där vi förblev utanför i brist på folk där inne. "Gå inte in, ni kommer ångra det". Så nej tack, jag pallar fan inte spendera 150 kronor för att se hassle (wtf liksom) sjunga sina b-låtar när det enda man vill göra är dansa rumpan av sig med sina bästa vänner. Ser tillslut hassle själv sunka ut ur palace bakdörr in i en vit skåpbil med en min av total missnöje och ångest. Jag förstår dig Hassleboy, det är inte lätt att tillfredsställa småtjejer när du befinner dig på typ kalmars enda klubb med en massa desperata festsugna kalmariter. Bless ya. Vi hamnade tillsist på nyöppnade Max och hittade där halva kalmars nattliv som var lika besvikna som oss och tröståt med pommes and such. Trots att det enda emmy, josse och mig själv ville göra var att dansa så hade vi ändå lika kul andå. Slutsats av kvällen: jag älskar mina vänner så otroligt, ofattbart mycket. Ni är ljuset i mitt liv, speciellt i tider som den senaste veckan då jag har svårt att se en anledning att stiga upp på morgonen. Älskar er verkligen mina änglar! Cyklade hem i min ensamhet i oktobermörkret lyssnandes på arctic monkeys. Avslutar min kväll med ett avsnitt av family guy och myser ner mig under duntäcket, imorgon väntar jobb med pasta- och pizzagubbarna - sköj.