whutever

Vet ni? Jag är nog ganska glad iallafall. Det roliga är att jag mår bra när jag åker bort från Kalmar. Men vet ni vad det bästa är? Jag blir ännu gladare när jag åker hem, för jag har världens finaste vänner att återvända till. Och det är väldigt bra att träffa min pappa igen. Idag har jag övningskört i hela staden. Jag körde inte på en enda tant, creds till mig alltså. Däremot körde jag nästan över en liten pojke med en glass i sin hand. Nesk, inte ens det. Jag kanske blir en bra bilförare trots allt. Och idag, för första gången, på väldigt väldigt länge, har jag pluggat seriöst. Och det känns bra. Jag börjar nästan bli mig själv igen. Dock saknar jag en viss person väldigt väldigt mycket. Är det dumt? Borde det vara så? Missuppfattar jag allting? Varför är den idioten så bra? Varför just han? Rom kommer nog inte försvinna från mina tankar på ett bra tag. Ett väldigt bra tag. Men det kanske inte gör så mycket. Dessutom tills vidare finns ju alltid facebook. Thank the lord for that! Imorgon, med min kära och uppdaterade iPod i hand, åker jag i min ensamhet spårvagn nummer 3 eller 9 in till stan för att kolla 18års presenter. Och kanske något till mig själv. Vem vet. Galet. Och om solen skiner skulle det verkligen vara lovely. Godnatt era retards som faktiskt fortfarande tittar in hit. hihi.