whutever

Nu är FNrollspelet avslutad för ännu en gång. Minst tre till ska man medverka på minsann! Jag måste säga att jag är stolt över mig själv för att jag vågade sitta ordförande i generalförsamlingen. Det kändes liksom bra. Jag gillar bra.

Blev nyss lite inspirerad av min vän Charlie (som kanske blivit inspirerad av Stephen...? hehe!). Det är nämligen så att hon har "skrivit ett brev till sitt 27åriga jag"! Alltså tio jäkla år framåt. Själv har jag aldrig gjort något liknande så jag blev verkligen nyfiken på hur detta skulle bli. Jag valde dock att ta 5 år framåt. Har inte den mentala stabiliteten att se mig själv närma 30 år riktigt än. So, for all or nothing, here goes.

Hej 22åriga Sarah-Louise (kallas du fortfarande för det eller tog du legalt bort ett av namnen?)

Ja, först och främst - hoppas att du inte dog av svininfluensan. Som det är just nu är jag inte orolig, men mardrömmen om att den allvarligt kommer att muteras och ta över hela Tellus skrämmer mig fortfarande. Jag hoppas i sådana fall att du åt minstone hann med Brazilienresan, Rom, studenten, resandet och så många Green Day konserter som möjligt. Ta vara på varje dag, varje vecka som går.

För det andra, vart befinner du dig i världen just nu? The world is your oyster, remember. Gick du ut gymnasiet med bra betyg eller var trean ett slappår där du slutade bry dig? For God's sake, snälla sig att du inte gav upp - jag är nästan rädd för att just det fortfarande ska inträffa. Hoppas att du i slutänden ignoerade idiotiska lärare och började se förbi dom för att inte ta allt för personligt. De må skapa ångest hos mig just nu, men tro mig, det var inte värt att haka upp sig på dom. Hoppas att du insåg det, jag vet att du försökte iallafall!

Visst är det väl så att du reste iväg till England efter gymnasiet hur det än gick va? Drömmen om att vara au-pair eller jobba i London i ett år har jag fortfarande inte släppt. Träffade du en engelsk kille med den där sexiga dialekten som gör dig knäsvag? Glöm inte att njuta av dina yngre år - allt behöver inte hända så snabbt och du behöver inte alltid vara perfekt och göra allting du borde. Break the rules, go crazy and live on the wild side. När du ändå är i Storbritannien, passa på att åka norr upp till alla fina släktingar. Du älskar fortfarande klara öppna landskap, höga berg och en isigt blå havsyta med långa felfria stränder under och en fläckfri himmel. Njut av stunden, och minns tillbaka på det jobbiga. Känns det bättre redan? Gå ut och ta några drinkar på krogen med Garry, William, Kate, Andrew och resten. Eller är de ute i vida världen och du aldrig mer kommer se dom igen? Hoppas att du hunnit mer många fler skottska bröllop. Du vet ju hur kul du hade det på de tidigare.

Har du skydivat  från ett flyplan eller simmat med delfiner? Har du ännu en gång sett New Yorks fantastiska skyskrapor och tittat ut genom det svarta 3meters höga staketet allra högst upp på Empire State Building på den vackra upplysta staden? Har du åkt med älskade mami till Canada och snowboardat ner för alperna? Är du materialist och vill tjäna så mycket pengar som möjligt? Kom ihåg att du som 17åring drömde om eget fancy boende i en modern lägenhet vid en mysig hamn. Har du åkt till Frankrike och lärt dig det vackra språket än? Hur många språk kan du tala? Gav alla helvetslektioner av spanska med Patti något eller var det grym slöseri på dyrbar tid? En språkbegåvning har du, glöm aldrig det. Och glöm aldrig svenskan om du inte längre bor i landet. Skryt istället om att du bott här större delen av ditt liv och är lyckligt lottad som fått uppleva det. Tacka alla dina vänner och släkt för att de hjälpte dig till där du är just nu. Skämmer du ut dig själv, förvånar du omgivningen och bjuder du på ditt flummiga jag som gömmer sig långt där inne när du inte riktigt känner modet till att vara dig själv?

Hoppas att du skaffar dig en slags utbildning. Att plugga är inte det viktigaste men helt klart en stor del av din framtid. Hoppas att du verkligen gör det du vill göra, och låter inte dig själv styras av små diktatorer. Kom ihåg - stå för det du tycker, och ingen annan. Hoppas att du har träffat många fina vänner, både nya och gamla. Håll kontakten med de sistnämda, det är viktigt tycker jag. Hur mår Johanna Palm förresten? blev hon psykolog? Blev Lovisa det? Och vad har Emma för sig? Träffas ni alla fortfarande? Om inte ber jag dig på order att kontakta dem genast! Samma gäller för resten av dina underbara ungdomsvänner. Kom ihåg, de hjälpte dig genom svåra situationer och fanns där när du verkligen behövde dem. Och den där Johanna Johansson, hoppas att ni hunnit med många GD konserter, och att ni åkte iväg på den där inplanerade resan.

Är du fortfarande lika känslig som du var i tonnåren? Spelar du fortfarande gitarr när ingen lyssnar och sjunger alldeles för högt när du egentligen borde hålla tyst? Har du kvar din humor och skrattar du varje dag? Tycker du fortfarande att Friends är hysteriskt roligt och växte du någonsin ur din din osäkerhet? Har du en stark politisk åsikt och är Obama fortfarande president? Fick du bra självförtroende tillslut och lärde dig själv att du är bra som du är? Blir du accepterad och respekterad för den du är? Är du lyckligt kär i en musiker och lever livet som du drömmer om just nu?

Hur det än ser ut, är det absolut viktigaste att du är lycklig och har kul. Life's just too effing short.